Bakom linsen hittar vi årets vinnare av kulturpriset!

Intresset för fotografi har funnits hos henne hela livet, inspirerat av sin pappa som också var fotograf. Redan som 15-åring började hon som skrivande reporter och fotograf sedan har karriären tagit andra vändningar men kameran har alltid varit med på något håll, främst på fritiden. 2015 startade hon ett dokumentärt fotoprojekt hos räddningstjänsten i Osby där hon ville lyfta deltidsbrandmännens vardag.

- Jag pratade med personalen och förklarade vad jag ville göra. De var positiva till det och så otroligt välkomnande, jag blev snabbt som en i gänget. Jag är så tacksam för att personalen i Osby har tagit in mig i deras gemenskap och att de vågade satsa på detta. Det är ett enormt förtroende som jag försöker förvalta på bästa sätt, säger Åsa.

Åsa som inte hade mycket erfarenhet av räddningstjänstens arbete tidigare blev snabbt inkastad i deras värld. Sedan dess har hon fått uppleva och följa med på många olika saker som utryckningar och övningar. Både hos räddningstjänsten i Osby och på andra ställen som Hässleholm och Höganäs. Hon har till och med fått hänga under en helikopter med sin kamera, trots sin höjdrädsla.

- Ett av mina starkaste minnen är nog ändå branden i Fenixhuset. Det var en stor händelse i Osby och arbetet pågick under en längre tid, berättar hon.

Men sina fotografier vill hon lyfta alla aspekter av yrket och försöker hela tiden hitta nya vinklar.

- Jag älskar detaljerna i fotografierna. Det kan vara allt från att hitta komiska bitar till att visa hela processen från utryckning, brand och släckning, säger Åsa.

Efter 8 år i räddningstjänstens värld, har du själv funderat på att bli brandman?

- Det har ju gjorts många försök att rekrytera mig, men vem ska då ta bilderna? säger hon skrattandes.

Åsa fick ta emot sitt pris under kommunfullmäktige den 11 december. Motiveringen lyder: För sina förtjänstfulla insatser som dokumentärfotograf samt för sitt stora engagemang att fånga ögonblick som lyfter och tillgängliggör en sluten värld.

- När jag fick veta att jag vunnit kom det som en chock. Men det är såklart en ära och jag är väldigt glad för detta. Det tog lång tid att smälta och förstå innebörden av priset. Jag vill rikta ett stort tack till alla inom räddningstjänsten som hjälpt mig förverkliga mina tankar och behandlat mig som en av sina egna, säger Åsa.